Jag har ett minne som alltid lockar fram tårar när jag tänker på det. Tårar gjorda av glädje - eller kanske snarare av kärlek och närhet. Minnet består av en reaktionen som blev till vid ett förändrande ögonblick i mitt liv. 

Minnen som det här berör något speciellt. Inte för att de verkar speciella sedda med utomstående ögon, utan för att en viss person ändrade på "reglerna", gick mot strömmen och gjorde vad man ska göra. Vilket var otroligt oväntat, betyder oerhört mycket och kommer alltid påverka mig starkt. 

Varje gång jag tänker på denna händelsen blir jag mjuk som skumgummi inom mig. 

Folk finns där för dig, vad som än händer - och tro inget annat. 

Manda har givit mig bra perspektiv. Man får inse att man får lov att känna sorg, längtan och saknad. Att det är okej och mer än tillåtet. 

Ibland måste man ge bort för att kunna få och om det är ödet så sker det - för eller senare. 

Bobo och Amanda ligger i sängen och slappar sönder sig. Jag sitter i soffan - det är mycket bättre.

Även om vi inte har gjort så mycket idag - eller för övrigt - så trivs jag bra. Den där tystnaden som jag alltid har så svårt att acceptera och tillåta - även om den är helt naturlig och ska finnas där - är här tillåten och naturlig. 

GRYMT.

Nyår är planerat! Firas uppe i Branäs med mycket bra människor. 

Det känns sjukt bra och förhoppningsvis kommer jag vara proffs på snowboard efter det. Känn pressen bobo. 

Det är nattfilosofi i Rågsved som gäller... och det är också helt rätt för tillfället. 

Denna gångs vistelse har hittills innehållit allt från storstädning, fin matlagning av Pontus och kökschef Bobo, promenad, skräckfilm, tvspelsvarvande och mycket skratt och leenden. Allt och lite till som bra dagar ska vara fyllda av. 

Lösenordet till C'est Jaggajaos nätverk är kirrat, jag ligger i kollektivets nystädade gästrum och har Coldplay's Trouble på repeat i lurarna. Om man tar ut dem hör man mummlet av pontus röst genom väggen när han pratar med Thérese - och det har man också gjort nu i snart en timme... hihi!

De tillfällen då man är i nuet och man känner sig oövervinnlig, stark och leendet inte går att sudda bort vad som än händer. De tillfällena är guld värda och saknad lockas fram när man tänker på dem.

Det finns så mycket mer att säga men just nu så snurrar tankarna runt i huvudet på mig - och det får dem lov att göra ett tag till för det är där dem ska vara just nu. 

Hur skulle mitt liv sett ut utan Triton o Bombi?! Förmodligen bittert, surt och mestadels utan filmer. 

Kommer precis hem från fika med Nicole. Vi möttes upp på vasaplatsen och snurrade runt på några olika kaféer och snackade goja. Fick även syn på hennes loverboy som inte är hennes loverboy längre men som hon vill ska vara hennes loverboy. Han ger skakningar och känslan av att inte veta var man ska ta vägen. För henne då, inte för mig. 

Men han var faktiskt snygg så hennes känslor var befogade. 

Jag översköljdes av känslorna av vuxenhet och seriöshet när vi var inne på hemköp. Nicole köpte juice och mina köp var diskborste och disktrasor..... Gjort bättre fynd kan jag ju säga. 

Något saknas men jag kan inte sätta fingret på vad det är. 

Och ja, livet kan vara fylld endast av glädje, men bara om man tror att det kan vara så. 

Nu ska jag packa till Stockholm! YEAH! 

Jag har hittat stövlarna med stort S! 

Tyvärr finns det inte i storlek stor och då blev jag bitter och kunde inte leta efter några andra för alla stövlar jag såg jämfördes med Stövlarna. 

Och då ska jag säga er att jag har stora problem med att hitta vinterskor. En aspekt är att jag är för kräsen och en annan är att jag har stora fötter så att jag ser ut som en clown om jag inte har stövlar med klack. Men. för det är alltid men, om jag ska har skor med klack så måste de vara hyfsat låga, eftersom jag är klumpig.

MEN! Tror ni inte dem finns så att man kan köpa dem online i size big?! Suck on that suckers! 

Camilla var trevligt och efterlängtat sällskap och betongborrarna hade ändrat från idag till imorgon utan att säga till mig så nu får jag ännu en dag att gå upp okristligt tidigt på.

Adjö.

Ibland får jag impulser som man inte ska lyda. Vid de flesta sådana impulser sitter det en minidjävul på min vänstra axel och säger skicka skicka skicka. Det är ett tryck, gör det! Och vid 99% av impulserna så trycker jag innan min miniängel på min högra axel rycker in och säger stopp. 

Vid det här tillfället var det den 1% av impulserna som blev resultatet. Men åh. vad det tydligen skulle vara en av de 99% för hux flux hade jag tryckt UTAN att mena det. 

Jag har även blivit dragen ur min varma stora sköna säng för att släppa in betongborrare i lägenheten vid 8.30. KOM DOM?! nej. 

Så nu väntar jag på att Camilla ska vakna och höra av sig så jag kan ha roligt. 

Jag kom, jag såg, jag segrade. Veni vidi vici.

Skåne kom och gick, besök på alltid lika kära öarna Tjörn och Orust har gjorts, paket har både givits och fåtts och ett nuförtiden sällsynt umgängesgäng blev ihopsatt för en kväll. 

Jag kände mig franskinspirerad, snygg och nöjd igår. Lägg till två glas vin, obesegrad mästare i fia med knuff och början på ett tjugonde år så har du en bra grund till en bra utgång. Och det var så det blev!

Det bjöds på drinkar, champagne, dans och ett och annat paket. Jag gilla't! 

Vi slapp Peter Siepen, folk trodde jag var 24 och sms som inte ens borde bli nerskrivna blev skickade. 

Snart åker jag till Branäs och använder mina snickartalanger, ännu mera snart kommer Pontus till sveriges bästa stad (no name needed) och ännu mera snart åker jag till hufvudstaden! 

Och till allt får jag använda ett av mina nya favoritobjekt! Pepp!

Nya insikter, nya människor, nya nyheter, nytt prat och nya gamla tankar. 

Tänk positivt, se framåt och gör mål. Gör det negativa positivt. 

För att njuta av skönhet måste du se på det med svagt intresse. Om du äter upp det eller ger det för mycket intresse försvagas det eller försvinner helt. 

Skönheten lockar fram ditt inre behag, ger dina känslor fritt spel och stimulerar dina känslor, intellekt och fantasi. Att avstå och hålla tillbaka den stimulansen är svårt. 

Men den sanna och ärliga skönheten upplever du inte förrän du får ett riktigt gensvar av den. Ändå är det inte säkert att den kommer stanna för evighet. 

Tidiga morgnar är vardagsmat och framtiden är fylld med pepp och resor kors och tvärs över Sverige.  

Jag har varit till stor hjälp med att äta upp Théreses proteinrika makaronförråd. och hennes kaklåda...... oj. inte meningen. 

Vi satt även och dreglade över en ung och ren Brad Pitt, funderade på att gå med i Death game och köpa bananer och gurkor som vapen. Och en och annan flytväst så att vi är säkra... 

Mål sattes upp och är snart avklarade. Yey. 

Vid den här tiden imorgon är jag på det stället som ligger mig varmast om hjärtat. 

Jag längtar. 

Jag har varit uppe sedan 7.30. Way to go! 

Byggarbetare slamrar och borrar i betong. Det är lovande höstväder ute. (soligt men lite bitande vind och kyla i sig trots allt). Högskola för VT-09 är sökt. Det nya mörkmörkröda blockljuset sprider värmande och lugnt sken. Framtiden har att bjuda på presenter och födelsedagsfirande. (och jag är ute i god tid och har redan köpt syrrans present. dock vet jag inte om jag ska behålla den själv eller ej.) Skåne ligger för mina fötter i 24h. Det ryker från tekoppen och jag ska söka upp ett spår jag fått. 

Jag trivs där jag är. 

Jag gillar folk som kommer fram och ger dig en ros mitt på gatan. Jag gillar dock inte folk som kommer fram och ger dig en ros mitt på gatan och när man tagit emot den lappar dem fram en lapp mitt framför ögonen på en där det står något i still med: Hjälp "random name". ge oss ett bidrag så vår kära familjemedlem kan överleva.  

När man inte kan ge något bidrag för man faktiskt inte har kontanter på sig tar dem tillbaka rosen. 

Känslan av att jag kände mig omtyckt togs raskt tillbaka i samma stund som den korta kvinnan ryckte rosen ur handen på mig. 

Hoppas hon stack sig på en tagg.

Och ja. Då var jag faktiskt bitter.

Nu ska jag lämna Condecos varma ställe (och gratis internet) och möta upp JEN.

Jag har precis varit på promenad och andats in Göteborg. Det känns som jag har kommit hem. Antagligen för att jag har kommit hem.

Bra slutsats där Pauline.

Hjärnan fortsätter sin sega bana genom att ständigt mala tankarna som skriker åt mig att jag ska fortsätta på det jag valt - att bo, leva och andas London. Hjärtat och magen däremot hoppar glädjeskutt att vara tillbaka där de mår som bäst. 

Som vanligt efter att jag tagit radikala beslut som förändrar min livshistoria klipper jag bort lite av mig själv. 

Imorgon blir det även dinner a'la chef Henke. 

DAMN it's good to be back home! 

Jag utmanar nu den största utmaningen jag har. 

Jag åker hem, svagare än någonsin men samtidigt så mycket starkare än någonsin. 

Det som jag alltid sett som otillåtet, tabu och fel är det som egentligen är högst tillåtet, rätt och det svåraste jag någonsin gjort. Jag går emot regler, mig själv och allt jag tror på. Jag bryter den bana som jag var meningen att bryta väg för.

Jag tog fel väg, gick vilse och har hittat tillbaka. Tror jag och hoppas jag.

Själva bemötande jag kommer behöva ta när jag väl är hemma är det tuffast men det är kanske menat att jag då lär mig lite av den kaxiga attiyd och image jag aldrig har haft men så väl behöver.

Det är nu lägger grunden för vad som ska komma att bli min väg i framtiden och jag tror jag gör rätt. 

Myrorna har kommit tillbaka i kroppen, händerna darrar och det är svårt att andas. Det var längesen och nu är dem tillbaka. 

Jag hatar dem och det enda jag vill är att bara ta stryptag på dem. 

Jag tror inte det är det här är det jag vill.  Men jag vågar knappt tänka den tanken eller mindre ens säga det för mig själv. 

Jag har alltid sett på det som ett nederlag om jag skulle åka hem. Men på en sida så kanske jag är starkare av mig om jag vågar åka hem? 

Varför kom jag hit från första början? 

Jag tror jag kom hit för att jag visste undermedvetet att  jag måste, som jag redan tjatat om så mycket, börja värdesätta de värdefulla ting jag har där hemma som jag inte värdesatte innan jag åkte hit.

Medvetet åkte jag hit för att bli starkare, och göra något med mitt liv. Var det en täckmantel? Åkte jag hit för att jag som alltid flydde, men någonstans i flykten kom jag på att det är det jag ska sluta att göra. 

Eller sitter jag här och kommer på massor med motiv för att jag ska åka hem för att det är det jag längst bak i huvudet vill göra? Eller är det det jag vill göra?

Jag har redan efter den här korta vistelsen förstått att jag vill börja plugga. Det hade jag inte kommit underfund med hemma. Och jag har börjat öppna mig för dem som ska vara mig närmast, iallafall i skrift  och det är inte så lite när det väl kommer till mig. 

Så frågan är. ska jag åka hem? 

Hela min kropp stretar emot för att enligt mig, min uppväxt och mina tankar är det det man inte ska göra. Kanske är det dags för mig att ändra på det? Dags för mig att bryta mönstret?

Jag låter lugn, men det är helt motsatsen vad jag är. 

10 dagar är en evighet här, men inte ens en sekund hemma. 

Det är nu vetenskapligt bevisat. När jag gör sådana här listor har jag alldeles för mycket tid över. 

Istället för att ödsla tid på sådant här skulle jag kunna komma på botemedel mot AIDS, cancer och alla andra obotliga sjukdomar. 

Men nej det har inte lust till. Vem vill bli rik, känd och upphöjd till skyarna för att ha kommit på det? Jag föredrar det här..

Vad heter du?: Pauline.

Var bor du?: för tillfället... på gatan.

Trivs du där?: Skulle inte du gjort det? va? va? va?

Brukar du läsa horoskop?: Ja... och även övertala mig om att dem stämmer. 

Har du körkort?: Sure do. Men om jag skulle ge mig ut i högertrafiken i det här landet skulle jag DÖ.

Favoritdjur?: eeh. lillebror?

Festar du mycket?: ja? lev när du är ung och kan. 

Sprit, cider, vin eller öl?: Det som är gratis.. annars ÖL.

Brukar du bli för full?: aldrig. OM det hade hänt att jag skulle blivit för full skulle jag komma ihåg det då?

Antal kuddar i sängen?: zero. bor på gatan remember? annars 2-4.

Äger du ett busskort?: Ohja. åka kollektivt är mitt liv.

Vad åt du till frukost?: hostel breakfast.

Har du haft sex idag?: låt mig tänka....... NEJ.

Nästa mål i ditt liv?: Komma till sinne att jag är starkare än vad jag tror jag är.

Hur svarar du i mobilen?: hej. ? ni kanske föredrar hej då. 

Antal timmar sömn i natt?: 9 h. Alltså skulle man kunna dra slutsatsen att jag bara behöver 7 h i natt eftersom jag nu har en timme tillgodo från mina 8 h men.. så är inte fallet. 

Sov du ensam?: Om man inte räknar med mitt alter ego... ja.

Din hobby?: rita. nu när mitt liv som söt liten hästtjej är över. 

Vad är det för veckodag?: Fredag, men om du vill så kan vi låtsas att det är måndag. Men vem vill det? 

Vad åt du senast?: Banan!

Vem fick du sms av senast?: Evija.

Vem ringde dig senast?: Far. 

Godaste ölen du druckit?: alla öl är goda. 

Vilka hårfärger har du haft?: Intressant.......

Vad såg du senast på TV?: Friends.

Vad läser du för bok just nu?: Biografi av Jenna Jameson. 

Längd?: 174

Skostorlek?: 41. JAG VET. Dem är stora.

Hårfärg?: Brun.

Är du kär i någon just nu?: Hur vet man när man är kär?

Vad gör du om ett år?: Fråga mig om ett år. 

Önskar du att du bodde någon annanstans?: I ett av lyxhusen i Kensington?

Dricker du?: Te. 

Vilka skor använder du?: mina copycat-ade dieselskor som Lina hade första tjing på. 

Dagens klädsel?: jeansklänning och cardigan. och as usual, sjal. 

Åh vad du har fått ut något av att läsa det här. 

Jag är orolig inför imorgon.

Magen och hjärtat säger en annan sak än vad hjärnan gör. 

För en gångs skull lyder jag hjärnan, och jag tror inte jag gillar det. 

Det är de små och korta meningarna med det största innehållet som behövs och betyder mest.

Jag fick ett telefonsamtal från Norge för en stund sen om förfrågningar om min ponny fortfarande var till salu. Vad då sent ute?!

Nu ska jag kolla bussar och ge mig ut på jakt efter jobb!

Herre. Oväntad information som man inte trodde skulle hända vände upp och ner på mitt hjärta. När kommunikationen är via skrift kommer andra perspektiv och tankar in. Kan man känna sig uråldrig mot den människa som ska vara uråldrig. Kan man vara äldre i sinnet än vad man ska vara? Kan man vara så mycket yngre i sinnet än vad man ska vara? 

Jag stödjer det stöd som skulle vara mitt stöd. 

Jävla skithjärta. Sluta tänk. 

Den första tiden är jobbig jag vet. Men måste det vara så jobbigt? 

Genom de 8 dagar jag har varit här har jag lärt mig mer än vad jag skulle ha gjort på ett halvår där hemma. Om ens det. 

För att förstå och kunna ge den uppskattning som allt det där hemma är värt, krävs radikala beslut.

Jag har kommit närmare vetskapen om vem jag är än många andra i min ålder. 

Många händelser som kunnat dra ner mig i skiten, och även gjorde det för ett tag, vände jag till positiv lärdom. Du måste ge för att kunna ta. Du vinner ingenting utan att satsa. 

Visst jag har mått skit och varit på min absoluta botten, men om inte jag hade varit med om det jag har varit med om så hade jag inte varit den person jag är idag. Och jag vill vara den person jag är idag. 

På ett sätt är det därför jag vågar satsa, utmana och pusha mig på det här sättet. Jag är stensäker att jag kommer få ut mer än vad jag satsar. Jag har redan kommit lite närmare vem jag är och vad jag värdesätter. 

Du måste få avstånd för att komma närmare.     

Jag åkte ensam för att jag behövde sätta mig i en utmaning som jag själv satt mig i och som var på mina villkor och som jag behövde klara ensam. 

Bevisa för mig att jag är starkare än vad jag tror jag är. 

Vi var på Dolce igår. En hiphop - R'n'B klubb och jag såg mina första celebrities.

Moby and Joe Thomas. 

Vem Joe Thomas är har jag ingen aning om. Men man såg direkt att han var en kändis.. 

Och just det. 

"Jesus loves you" - citat från random dude när vi lunchade på Mexicali. 

Jag gjorde London by night igår. And what a night! 

Du kan verkligen inte jämföra Londons och Sveriges nattliv. Om du har rätt kontakter här så är livet en dans. 

Jag mötte upp Evija på Regents st. ungefär en halvtimma försent, due to tät trafik. 

Stället vi var på var Cuckoo och jag behövde inte betala ett enda penny.

Gratis drinkar, gratis champagne, gratis inträde, gratis garderob. That's life! 

Vi var även på BLC, british luxury club som är stället som alla som är något går på "efterfest" om jag fattat det rätt. Så då fick jag sagt det också. Ha!

Snacka om att vara känslomässigt ostabil. 

Nu har det hänt twice att jag ringt till pappa och så fort jag hör han säga hej börjar jag lipa.  

Och jag har alltid tyckt sådant är löjligt. Jag tror jag tar tillbaka det. 

Eller kanske inte. Jag tycker nog fortfarande det är löjligt. 

Jag var i Camden igår. Där blev jag erbjuden att köpa Ecstasy och vi var även på en wacky bar vid namn Purple Turtle. Där kändes det som att vara tillbaka i rockens glamdagar 80talet. Tänk hårsprayade svarta/platinablonda gigantiska hårrufs, massvis med kajal runt ögonen - på tjejer och så även på killar. Och just det!! Vi får inte glömma de stora mcknuttarna med skinnväst som sitter med sitt långa hår i ponytails och glor från hörnen. 

Och ja!! har inte åkt fel en enda gång med bussarna även om det - tydligen - blivit en del omvägar. Credit. 

Bobo. ska vi leka terrorister och spränga iväg den crocsbutiken som är överfylld till bredden av crocsskor som jag såg idag?

Thérese, du kommer döda för min nya plånbok.

Vad är det för vits att ha en park när man inte kan ha picknick i den?!

Skitregler.  

Kom hem runt halv sju igår efter att jag promenerat fram och tillbaka länge i Kensington Gardens och Hyde Park. Det var långt ska jag säga er! Iallafall så kände jag mig för en gång skull nöjd när jag strosa runt och solen lyste, men så fort jag kom hem så damp hemlängtan och ensamheten ner. Som tur var checkade en trevlig kille från North Carolina in vid namn Will och vi bestämde med de andra att vi skulle gå på Pub Crawl. Yey. 

Den skedde i Covent Garden och då ingick det några gratis shotar och en gratis drink och inträde.

Det var helt ok, inte det bästa jag varit på men ändå bra.  

Nu sitter jag där vi äter och surfar osv. och fryser häcken av mig. Vi får se, ska ringa tillbaka till Tony, the landlord och prata om hur allt är snart.

Egentligen vill jag tokigt gärna hem men får ta alla krafter jag har för att hålla tillbaka de känslorna. Jag måste hänga in lite till, ge det en fare chans. 

Jag har sett en 45-50-åring som åkte longboard och även en kille som fastnade med foten (i brösthöjd) utanför tunnelbanedörrarna. Då gapskrattade mitt inre.

Jag kommer få så tokigt starka benmuskler efter att jag bott klart på det här hostelet. Bor högst upp på fjärde våningen och för att komma upp dit måste man stappla upp för många antal smala svindlande trappor. Det är bra så slipper jag lägga pengar på ett snordyrt gym.

Om det blir som jag tänkt så kommer jag flytta till ett rum ett stenkast ifrån Euston tube station, men dock inte förrän den tionde.. Så det blir som sagt lite större benmuskler. 

Jag tror jag har snubblat över en riktigt lyckoträff då det är bra standard, bra pris och otroligt bra läge. 

Jag tvekade otroligt mycket genom att landlorden var, i min syn, för trevlig. Han pratar otroligt mycket, ÄLSKAR Sverige och allt som har med Sverige att göra, och känns ja, för trevlig för att det ska vara normalt. Särskilt för att vara halvt britt. 

Men första intrycket och intrycket man får när man är med honom är att han bara vill vara trevlig. Men sedan, väl på hostelet, börjar min hjärna tyvärr arbeta på högtryck och börjar se allt från en misstänksam vinkel istället. 

Men så måste man ju ta risker också. Det är ju inte så att jag bor tillsammans med honom, han vågar lämna alla värdesaker i lgh, han är liten och tror faktiskt jag skulle kunna ge honom en rak höger om jag (god forbid) skulle behöva. Och om jag inte trivs så är det bara en månads uppsägningstid. 

Det känns dessvärre som en evighet till den tionde. Och ja. jag vill ha en fast punkt som jag kan kalla hem innan jag börjar tänka framåt. Sådan är jag. 

Sverige och allt dess innehåll saknas fruktansvärt. Förvånande då jag aldrig sett mig som hemlängtartypen. 

Små upptäckter som att frukostmuggarna är exakt likadana muggar som hemma i Johanneberg får oväntat stora reaktioner. Svensk musik som nästan alltid hoppades över på ipoden i Sverige går nuförtiden på repeat. De blågula reklamskyltarna som skriker ut Ikea på tunnelbanan gör att hjärtat bultar ett extra slag. 

Nu ska jag knalla mig ut och utforska Hyde Park tänkte jag. Måste även lära mig Londons bussystem, och ja för mig är det extra svårt med tanke på mitt lokalsinne. 

Vem är personerna som besöker min blogg? Hur har dem fått tag i adressen? Jag fattar ingenting.. 

Jag ska ta tillbaka det där med att jag kände mig hemma. Jag känner mig som en flugskit, eller mindre. 

Igår hade jag en sjukt dålig dag. Hade en sådan klump i magen som jag inte har haft sedan jag var liten. Jag undrade vad jag hade gett mig inpå, vem jag var och vad jag gjorde. Mycket gjorde nog att jag pratade med en konstig person som hade ett rum att hyra ut. Det gjorde mig osäker och fick mig att känna mig hur liten som helst. 

Idag har varit en mycket bättre dag! 

Träffade Amandas kompis Evija runt två och tog både fika och lunch med henne och hon löste upp klumpen tills den nästan var obefintlig. Jättetrevlig tjej som jag hoppas på att hålla kontakt med! Blev även medbjuden hem till henne på falukorvsmiddag men kunde inte då jag skulle träffa en landlord. 

Ett av de rum han visade är av intresse och ska då dela med en svensk 20årig tjej från gbg som heter Caroline som flyttar då in samtidigt. The thing is. För tillfället så är det bara ett sovrum. Det är stort och jättefint och han säger att jag har första tjing på det även fast jag inte fattar varför eftersom Caroline var före mig. 

Andra sovrummet ska bli det som vardagsrummet är nu. Och det ligger precis bredvid köket, som är litet, och då ska det bli en säng av en ihopfällbar säng. Jag fattar ingenting egentligen, men bara jag får the master bedroom it's ok. 

Och han är jättetrevlig och säger att bara hans inneboende är glada så är han glad. Han erbjöd sig att hjälpa mig att skaffa jobb och jag ser tydligen ut som en professional secretary och han tyckte det var waste of time för mig att stå i klädbutik. Jaha sa jag och visste inte vad jag skulle säga. 

När han fick reda på att jag har haft hästar och rider började han snacka om sin lord till kompis som hade stall utanför London och sa att vi kunde hälsa på. Det var där jag började undra hur mycket kompisar han har. 

Kan en person som är trevlig och hjälpsam, vara för trevliga och hjälpsamma? Har han baktankar om något?

Ska träffa honom och också få träffa den 20åriga tjejen imorgon och även titta på lgh igen. 

Har även skaffat engelskt kontantkort idag och mitt engelska nummer är:  07531552742 om nu någon har lust att höra av sig till det. 

Har ju fortfarande kvar min andra telefon som fortfarande har det svenska blivande kontantkortet i sig på grund av en rolig histora. 

Nu ska jag sova och läsa om hur man älskar som en porrstjärna. 

Jag saknar er där hemma, mer än vad jag trodde att jag skulle göra.