Don't mourn what is gone, great what is coming.
Jag kommer få så tokigt starka benmuskler efter att jag bott klart på det här hostelet. Bor högst upp på fjärde våningen och för att komma upp dit måste man stappla upp för många antal smala svindlande trappor. Det är bra så slipper jag lägga pengar på ett snordyrt gym.
Om det blir som jag tänkt så kommer jag flytta till ett rum ett stenkast ifrån Euston tube station, men dock inte förrän den tionde.. Så det blir som sagt lite större benmuskler.
Jag tror jag har snubblat över en riktigt lyckoträff då det är bra standard, bra pris och otroligt bra läge.
Jag tvekade otroligt mycket genom att landlorden var, i min syn, för trevlig. Han pratar otroligt mycket, ÄLSKAR Sverige och allt som har med Sverige att göra, och känns ja, för trevlig för att det ska vara normalt. Särskilt för att vara halvt britt.
Men första intrycket och intrycket man får när man är med honom är att han bara vill vara trevlig. Men sedan, väl på hostelet, börjar min hjärna tyvärr arbeta på högtryck och börjar se allt från en misstänksam vinkel istället.
Men så måste man ju ta risker också. Det är ju inte så att jag bor tillsammans med honom, han vågar lämna alla värdesaker i lgh, han är liten och tror faktiskt jag skulle kunna ge honom en rak höger om jag (god forbid) skulle behöva. Och om jag inte trivs så är det bara en månads uppsägningstid.
Det känns dessvärre som en evighet till den tionde. Och ja. jag vill ha en fast punkt som jag kan kalla hem innan jag börjar tänka framåt. Sådan är jag.
Sverige och allt dess innehåll saknas fruktansvärt. Förvånande då jag aldrig sett mig som hemlängtartypen.
Små upptäckter som att frukostmuggarna är exakt likadana muggar som hemma i Johanneberg får oväntat stora reaktioner. Svensk musik som nästan alltid hoppades över på ipoden i Sverige går nuförtiden på repeat. De blågula reklamskyltarna som skriker ut Ikea på tunnelbanan gör att hjärtat bultar ett extra slag.
Nu ska jag knalla mig ut och utforska Hyde Park tänkte jag. Måste även lära mig Londons bussystem, och ja för mig är det extra svårt med tanke på mitt lokalsinne.
9 st!!!?? fy farao! dela med dig!
hörru. branäs. har aldrig varit där.
är det ett bra ställe? både du och mandan behövs läras alltså? eller du kan väl åka nå?
jag åkte buss senast jag var i london.
det blev en verklig sight-seeing som heter duga. :)
för övrigt är benmuskler bra inför vårat åkande!