Ögonen följde hennes ryggtavla när hon klev över tröskel. De iakttog steget som till synes var taget med styrka och kraft. 

Ägaren till ögonen skulle snart få mer insikt i vad steget egentligen bestod av och få insyn till det verkliga innehållet. 

Femtio minuter. 3000 sekunder. 

Centrerad står hon rakryggad i rummets mitt. Hennes ögon riktas ut genom fönstret, mot grenen med de rosa blommorna. En tiondels sekund längre än brukligt. 

Plötsligt snurrar hon runt och med ett steg är hon framme vid en av de två stolarna, böjer på knäna och sätter sig sakta ner. 

Efter vad som verkar som en evighet rör hennes läppar sig. 

Med ett monotont tonläge uttalas orden som ett pärlband. 

- Körsbärsträdet är mitt favoritträd sedan barnsben, säger hon samtidigt som hon kollar in i väggen framför sig utan att blinka.