Jag tror jag har fått jobb om jag vill ha det. Måste ventilera lite innan jag ringer upp.

Jag är disträ och doppar penseln i tekoppen istället för glaset fullt med vatten. 

Men jag är jämn.

Livets bästa låt kommer upp men känslorna av lugn som brukar infinna sig ersätts överraskande av en vildare, mer otämjd blandning. 

Antagandet att en färgexplosion senare skulle dämpa hjärtats takt efter ett ögonblick, gick vi bet på. 

Lady Gaga är på Jay Leno Show och dansar utan byxor och skor. Om jag hade varit i hennes skor (om hon nu hade haft några) hade jag inte valt den outfiten. Fast det kanske är så man får killar.... För annars förstår jag inte varför hon valt det.

Jag har tagit piller och mår bättre i fantasin. Fast jag kommer må bra imorgon då är det fest. Bra gäng och influenser av umee. 

För övrigt har jag blivit mobil. Sweeet. 

Ofta blir det att resorna runt om i landet hamnar i närhet av varandra. Jag gillar det. Det gör så att jag flyger. Att jag inte dimper ner och börjar tänka att jag inte kan flyga. 

För det är ju faktiskt så att det är att flyga jag gör allra bäst. Och det kommer komma en tid då jag kommer flyga konstant.

Tills slut blir riskerna bara dumdristiga och jag förstör mer än vad jag kommer få tillbaka på en lång tid. Då en kommentar, en mening, ett ord raserar och bryter. 

alla celler i kroppen blir märkligt påtagliga och blodet rusar genom alla tänkbara vener och artärer som finns. känslan av att luften inte kommer räcka till skräms och ger en lämning av stickande armar och ett bultande och värkande hjärta. värken kommer dock inte av rädslan. den kommer av en helt annan orsak men gör minst lika om inte mer ont. jag vill jag vill jag vill men jag vet att tankarna ska gå i andra riktningar. för jag vet att det inte går och jag inte kan spela efter spelreglerna och jag måste fuska och hitta på egna spelregler. det är det som är meningen att knuffa ut spelpjäsen så den kan börja om från start och jag kan gå i mål med ett försprång på hundratusenfemtio steg minst. och då är den gula spelpjäsen obetydlig eftersom spelet är slut men även den röda spelpjäsen är obetydlig, så varför spela? så lite som behövs, så lite som förstör. så lite som sägs, så mycket som förblir tyst. så mycket som följer med till graven. inga hemligheter, bara osagda meningar.

det gör så ont. för jag vill ju det så förbaskat förbaskat mycket.

Jag vill var otrevlig, krossa porslin och säga till dem att reagera. Dock så är mina armar, ben och tunga kvar i sina positioner och dagliga rutiner. 

Det är bra. Det ska komma från andra hållet. 

Branäs var bästa på länge och pumpade upp nivån till jämnt igen. 

Förhoppningsvis kommer jag upp över nivån då det som är närmast mitt hjärta kommer att besökas i minuter, timmar eller dagar beroende på hur man ser på det.