Idag så lagade en snäll själ pasta carbonara till mig. Den vänliga själen bjöd även på te med mestadels honung i. Det var välbehövligt. 

Här får ni smakprov på vad som kommer upp på facebook när 3 bestämmer sig för att ge tillbaka mitt internet. 

Sedan vill jag även tillägga att jag är mest stolt som en tupp för att ponnyn som var mest ett hopplöst vrak när jag fick honom har gått och vunnit Mountain Horse Pony Cup!

Lär mig att andas,

att ta de där djupa andetagen jag vet att du kan.

Låt mig komma till din sida

och lära dina ögon. 

Måla upp bilden för mig snälla du.

Dela med dig av blänket ditt och 

förvandla evigheten till oändligheten

Ge mig en del av luften du andas

ge mig tankarna som far

lik ljusets hastighet 

som strömmar mot oss

Gör mig bedövad 

och införliva tryggheten i mitt liv

två stavelser tas upp

även,

en blind skulle se var vägen ledde.

den alltid likartande slutsatsen 

adderar ihop de resterande sammansättningarna 

en bunt atomer

förvandlas till en fladdrande styrka som tilltar

en styrka som preciserar sig efter varje upprepning,

en styrka som växer likt ett barns utveckling

en godtagbar och hjärtlig tankebakgrund till fundament

förvandlas till en forcerande våldsam uppbyggnad

likt skönhetens och odjurets visuella olikheter

är allt en illusion

varje yttrande är en evig perforering till det starkaste i kroppen

saltvattentunga hår och hjärtan

Känner du doften från liljorna? Säg att du känner den. Säg att du vill ha den. 

Ibland tycker jag det är ganska jobbigt att jag är en känslomänniska ut i fingerspetsarna. 

Typ när hela omvärlden påverkas. 

En grundsten till att jag ska skaffa man är att jag då har bestämt att jag slipper rensa avloppen när de korkar igen. Det är nämligen en av de äckligaste situationer du kan befinna dig i enligt mig.

Men idag kände jag att jag behövde bevisa att jag klarar vuxensaker och att jag börjar växa upp så jag rensade avloppen. 

Tro det eller ej. Det var inte så farligt. I alla fall om man hade grym musik i öronen. Då var det ok. 

Så fuck you män, jag klarar mig själv!

Ett år har gått. Nästan på pricken.

Ett år med innehåll till fem och tidsmässigt som tio. 

En tår rullar ner över kinden och jag sitter på sjätte våningen och lyssnar på regndropparna. Jag låter tankarna rulla och mitt hjärta är för stort. 

Ögonen följde hennes ryggtavla när hon klev över tröskel. De iakttog steget som till synes var taget med styrka och kraft. 

Ägaren till ögonen skulle snart få mer insikt i vad steget egentligen bestod av och få insyn till det verkliga innehållet. 

Femtio minuter. 3000 sekunder. 

Centrerad står hon rakryggad i rummets mitt. Hennes ögon riktas ut genom fönstret, mot grenen med de rosa blommorna. En tiondels sekund längre än brukligt. 

Plötsligt snurrar hon runt och med ett steg är hon framme vid en av de två stolarna, böjer på knäna och sätter sig sakta ner. 

Efter vad som verkar som en evighet rör hennes läppar sig. 

Med ett monotont tonläge uttalas orden som ett pärlband. 

- Körsbärsträdet är mitt favoritträd sedan barnsben, säger hon samtidigt som hon kollar in i väggen framför sig utan att blinka. 

slängs in. 

rakt in. 

i det varmaste

i mittpunkten

i mig

som en studsboll som aldrig slutar studsa 

som en virvelvind som aldrig slutar snurra

konstant

snabbt

verkligt

som en vacker sportbil skjuter dem iväg 

noll till hundra innan du hinner blinka

det låsta och det allvarliga

blandas med

det lyckliga och fulländade

ger otydlighet

ger svaghet

ger styrka

stegen lättar.

flyter. flyger fram.

för att nå 

nå fram

Sjung under min balkong och jag faller direkt. Jag lovar.