Det går bra på Åhléns. Jag jobbar. Jag sliter. Jag gör paket - vissa fina men dem flesta åt helvete. Jag ger kvitton och jag ler. Allt som förväntas av mig!

Mina fötter dör och längtar efter skumbad på kvällarna. Min hjärna och kropp som fortfarande är i barnastadiet vad gällande sömn kräver och skriker till mig att gå och lägga mig. 

Det gjorde att jag kom till sängs innan klockan slog nio igår. 

Det var också första gången jag gjorde det sedan jag var............... arton.  

En kul grej är att jag nu är arbetskollega med en ex arbetskollega. Världen är liten. Göteborg är litet. Tjörn är litet.

Jag tycker vissa folk beter sig som svin - och för en gångs skull känner jag att jag har grund för det. Tror jag. Velar och irrar som vanligt och vill inte tro. 

Även beslut som går mot vad man "ska göra" och vad jag tycker man ska göra har gjorts. Stegvis och smygande. Även om jag helst inte vill så vet jag att det blir bäst så. 

Imorgon måste jag köpa klart mina klappar. Tjo!

Jag har fullt upp på dagarna - iallafall för att vara för stunden en arbetslös person. Eller ja. Då räknas ju en händelse per dag som fullt upp. 

Idag har jag tillochmed två händelser. Och jag gick upp okristligt tidigt! Det ni! 

Var upp med tuppen för att lära mig alla Åhléns vett och etikett regler. och ja de är inbankade i skallen vid det här laget! Även imorgon blir det upp med tuppen då kassan ska läras in. 

Förövrigt säljer Åhléns för 57 miljoner (57!!!!!) (MILJONER!!) under bara december månad.

Cash is king. Namnbricka är införskaffat och jag är sjukt pepp på att börja slita med serviceyrket igen! 

Nu kommer snart kick och hämtar upp mig. Vi ska på operan och kolla askungen. Det roligast i kråksången är att det är sjukt rabatterat pris eftersom Kristins jobb är i vanliga fall att se söt ut just på operan. 

Och just det!! det viktigaste av allt är att vi ska ta ett glas vin innan vi drar oss bort. mumma.......

Det bara strular med mina texter och filer och tänkta cv som ska kicka ass. Eller det är inte det att den inte kickar ass för det gör den men formaten är fel och ibland är bilden där och ibland inte. Varför har inte jag blivit född som en teknikexpert?!?

Jag äter clementiner i stora lass och har sällskap av en snarkande yrboll till hund. Känner hur min kropp kommer ha träningsvärk i alla muskler som finns till morgondagen då jag faktiskt tränat. Men jag gillar't för då känner jag mig duktig. 

Jag gick tillbaka till mitt livs dåtid och lantislivet och tog en dag i stallet och utsatte syrrnas tortyrobjekt Cosmos för lite förändring i vardagen. Bättre eller sämre vet jag inte för han kan inte prata bra nog. 

Det regnade och blåste och var mörkt och kallt och underbart. 

Saknaden finns där men efter att ha varit i stallet och runt hästar 375 dagar många många år av mitt liv så tycker jag det är skönt att vara ifrån det hur roligt det än är. 

Det enda jag riktigt riktigt saknar är när allt flyter, allt är perfekt och vi var oövervinneliga. Vilket vi var sista tiden tillsammans. Gosh vad snygga vi var. Eller är eller något åt det hållet. 

Fast nu är nu och då är då.

Nu ska jag sova i ett mysigt rum för en gångs skull! Godnatt. 

Imorgon är det Tiger Lou kom jag på nu! Någon som i sista stund vill gå?! 

(jag vet vad jag skrev om deras nya platta. Jag överdrev en aning.)

FAN. Jag är så sjukt jävla, otroligt, oerhört besviken på Tgr Lous nya skiva. Vad hände där liksom?!

Fast innan ni tar åt er måste jag lyssna om skivan en eller två gånger till. För jag vill inte tro på mig själv och jag hoppas innerligt att jag har fel!

Jag har rivit ner gardinerna i mitt rum på Tjörn. Igen. Förra gången jag vistades i det här rummet satte jag upp dem. Och nu måste jag alltså göra det igen. Suck. 

En systemkamera är nu även i min ägo! Yeah!

4.55 var bestämmelsen att jag och syrran skulle hämtas upp för vidare transport mot Branäs, de stora skräckinjagande skidbackarna (dock inte så vita än) och huset som triggar nyfikenheten. 

Far, who's in charge, har nu ändrat det till 5.05. 

HAHA. Ofta det schemat kommer hålla. Jag är som min far. En minut är två minuter i våran värld och en kvart är två kvartar. 

Iochförsig så är han ungefär 1 av 20 gånger i tid, och då är han i tid och allt ska gå snabbt, smärtfritt och det hela är lite militärinspirerat. Så man kan tyvärr inte lägga på några minuter på tidsslaget han valt för man vet aldrig när han får fnatt.

Min danska släkt visade sig vara polsk istället. Vem anade att det skulle komma!?! 

Life's good. 

Thérese är oväntat i Stockholm. Officiellt är det för att hon saknar mig, men jag vet nog vad det egentligen är. 

Två deltagare har stuckit till Eskilstuna och tråkar och missar something här hemma. 

Igår hookade vi upp med en av Pontus kollegor och var någonstans i Stockholm. Pontus var garn och jag var nog inte långt efter. Jag hade tokigt roligt iallfall. 

Planerna är att åka hem på måndag och sedan försöka göra något åt mitt liv som livsnjutare. Sedan blir det iväg till Branäs på torsdag natt/fredag morgon och göra vad jag är född till. Snickare!

Nu ska jag försöka få en slö Thérese att sluta prata skrämmande saker och istället baka lussebullar till mig. mums!

Manda har givit mig bra perspektiv. Man får inse att man får lov att känna sorg, längtan och saknad. Att det är okej och mer än tillåtet. 

Ibland måste man ge bort för att kunna få och om det är ödet så sker det - för eller senare. 

Bobo och Amanda ligger i sängen och slappar sönder sig. Jag sitter i soffan - det är mycket bättre.

Även om vi inte har gjort så mycket idag - eller för övrigt - så trivs jag bra. Den där tystnaden som jag alltid har så svårt att acceptera och tillåta - även om den är helt naturlig och ska finnas där - är här tillåten och naturlig. 

GRYMT.

Nyår är planerat! Firas uppe i Branäs med mycket bra människor. 

Det känns sjukt bra och förhoppningsvis kommer jag vara proffs på snowboard efter det. Känn pressen bobo. 

Det är nattfilosofi i Rågsved som gäller... och det är också helt rätt för tillfället. 

Denna gångs vistelse har hittills innehållit allt från storstädning, fin matlagning av Pontus och kökschef Bobo, promenad, skräckfilm, tvspelsvarvande och mycket skratt och leenden. Allt och lite till som bra dagar ska vara fyllda av. 

Lösenordet till C'est Jaggajaos nätverk är kirrat, jag ligger i kollektivets nystädade gästrum och har Coldplay's Trouble på repeat i lurarna. Om man tar ut dem hör man mummlet av pontus röst genom väggen när han pratar med Thérese - och det har man också gjort nu i snart en timme... hihi!

De tillfällen då man är i nuet och man känner sig oövervinnlig, stark och leendet inte går att sudda bort vad som än händer. De tillfällena är guld värda och saknad lockas fram när man tänker på dem.

Det finns så mycket mer att säga men just nu så snurrar tankarna runt i huvudet på mig - och det får dem lov att göra ett tag till för det är där dem ska vara just nu. 

Hur skulle mitt liv sett ut utan Triton o Bombi?! Förmodligen bittert, surt och mestadels utan filmer. 

Kommer precis hem från fika med Nicole. Vi möttes upp på vasaplatsen och snurrade runt på några olika kaféer och snackade goja. Fick även syn på hennes loverboy som inte är hennes loverboy längre men som hon vill ska vara hennes loverboy. Han ger skakningar och känslan av att inte veta var man ska ta vägen. För henne då, inte för mig. 

Men han var faktiskt snygg så hennes känslor var befogade. 

Jag översköljdes av känslorna av vuxenhet och seriöshet när vi var inne på hemköp. Nicole köpte juice och mina köp var diskborste och disktrasor..... Gjort bättre fynd kan jag ju säga. 

Något saknas men jag kan inte sätta fingret på vad det är. 

Och ja, livet kan vara fylld endast av glädje, men bara om man tror att det kan vara så. 

Nu ska jag packa till Stockholm! YEAH! 

Jag har hittat stövlarna med stort S! 

Tyvärr finns det inte i storlek stor och då blev jag bitter och kunde inte leta efter några andra för alla stövlar jag såg jämfördes med Stövlarna. 

Och då ska jag säga er att jag har stora problem med att hitta vinterskor. En aspekt är att jag är för kräsen och en annan är att jag har stora fötter så att jag ser ut som en clown om jag inte har stövlar med klack. Men. för det är alltid men, om jag ska har skor med klack så måste de vara hyfsat låga, eftersom jag är klumpig.

MEN! Tror ni inte dem finns så att man kan köpa dem online i size big?! Suck on that suckers! 

Camilla var trevligt och efterlängtat sällskap och betongborrarna hade ändrat från idag till imorgon utan att säga till mig så nu får jag ännu en dag att gå upp okristligt tidigt på.

Adjö.

Jag kom, jag såg, jag segrade. Veni vidi vici.

Skåne kom och gick, besök på alltid lika kära öarna Tjörn och Orust har gjorts, paket har både givits och fåtts och ett nuförtiden sällsynt umgängesgäng blev ihopsatt för en kväll. 

Jag kände mig franskinspirerad, snygg och nöjd igår. Lägg till två glas vin, obesegrad mästare i fia med knuff och början på ett tjugonde år så har du en bra grund till en bra utgång. Och det var så det blev!

Det bjöds på drinkar, champagne, dans och ett och annat paket. Jag gilla't! 

Vi slapp Peter Siepen, folk trodde jag var 24 och sms som inte ens borde bli nerskrivna blev skickade. 

Snart åker jag till Branäs och använder mina snickartalanger, ännu mera snart kommer Pontus till sveriges bästa stad (no name needed) och ännu mera snart åker jag till hufvudstaden! 

Och till allt får jag använda ett av mina nya favoritobjekt! Pepp!

Nya insikter, nya människor, nya nyheter, nytt prat och nya gamla tankar. 

Tänk positivt, se framåt och gör mål. Gör det negativa positivt. 

Jag har varit uppe sedan 7.30. Way to go! 

Byggarbetare slamrar och borrar i betong. Det är lovande höstväder ute. (soligt men lite bitande vind och kyla i sig trots allt). Högskola för VT-09 är sökt. Det nya mörkmörkröda blockljuset sprider värmande och lugnt sken. Framtiden har att bjuda på presenter och födelsedagsfirande. (och jag är ute i god tid och har redan köpt syrrans present. dock vet jag inte om jag ska behålla den själv eller ej.) Skåne ligger för mina fötter i 24h. Det ryker från tekoppen och jag ska söka upp ett spår jag fått. 

Jag trivs där jag är. 

Jag gillar folk som kommer fram och ger dig en ros mitt på gatan. Jag gillar dock inte folk som kommer fram och ger dig en ros mitt på gatan och när man tagit emot den lappar dem fram en lapp mitt framför ögonen på en där det står något i still med: Hjälp "random name". ge oss ett bidrag så vår kära familjemedlem kan överleva.  

När man inte kan ge något bidrag för man faktiskt inte har kontanter på sig tar dem tillbaka rosen. 

Känslan av att jag kände mig omtyckt togs raskt tillbaka i samma stund som den korta kvinnan ryckte rosen ur handen på mig. 

Hoppas hon stack sig på en tagg.

Och ja. Då var jag faktiskt bitter.

Nu ska jag lämna Condecos varma ställe (och gratis internet) och möta upp JEN.

Jag har precis varit på promenad och andats in Göteborg. Det känns som jag har kommit hem. Antagligen för att jag har kommit hem.

Bra slutsats där Pauline.

Hjärnan fortsätter sin sega bana genom att ständigt mala tankarna som skriker åt mig att jag ska fortsätta på det jag valt - att bo, leva och andas London. Hjärtat och magen däremot hoppar glädjeskutt att vara tillbaka där de mår som bäst. 

Som vanligt efter att jag tagit radikala beslut som förändrar min livshistoria klipper jag bort lite av mig själv. 

Imorgon blir det även dinner a'la chef Henke. 

DAMN it's good to be back home! 

Det är de små och korta meningarna med det största innehållet som behövs och betyder mest.

Jag fick ett telefonsamtal från Norge för en stund sen om förfrågningar om min ponny fortfarande var till salu. Vad då sent ute?!

Nu ska jag kolla bussar och ge mig ut på jakt efter jobb!

Vad är det för vits att ha en park när man inte kan ha picknick i den?!

Skitregler.  

Kom hem runt halv sju igår efter att jag promenerat fram och tillbaka länge i Kensington Gardens och Hyde Park. Det var långt ska jag säga er! Iallafall så kände jag mig för en gång skull nöjd när jag strosa runt och solen lyste, men så fort jag kom hem så damp hemlängtan och ensamheten ner. Som tur var checkade en trevlig kille från North Carolina in vid namn Will och vi bestämde med de andra att vi skulle gå på Pub Crawl. Yey. 

Den skedde i Covent Garden och då ingick det några gratis shotar och en gratis drink och inträde.

Det var helt ok, inte det bästa jag varit på men ändå bra.  

Nu sitter jag där vi äter och surfar osv. och fryser häcken av mig. Vi får se, ska ringa tillbaka till Tony, the landlord och prata om hur allt är snart.

Egentligen vill jag tokigt gärna hem men får ta alla krafter jag har för att hålla tillbaka de känslorna. Jag måste hänga in lite till, ge det en fare chans. 

Jag har sett en 45-50-åring som åkte longboard och även en kille som fastnade med foten (i brösthöjd) utanför tunnelbanedörrarna. Då gapskrattade mitt inre.

Jag kommer få så tokigt starka benmuskler efter att jag bott klart på det här hostelet. Bor högst upp på fjärde våningen och för att komma upp dit måste man stappla upp för många antal smala svindlande trappor. Det är bra så slipper jag lägga pengar på ett snordyrt gym.

Om det blir som jag tänkt så kommer jag flytta till ett rum ett stenkast ifrån Euston tube station, men dock inte förrän den tionde.. Så det blir som sagt lite större benmuskler. 

Jag tror jag har snubblat över en riktigt lyckoträff då det är bra standard, bra pris och otroligt bra läge. 

Jag tvekade otroligt mycket genom att landlorden var, i min syn, för trevlig. Han pratar otroligt mycket, ÄLSKAR Sverige och allt som har med Sverige att göra, och känns ja, för trevlig för att det ska vara normalt. Särskilt för att vara halvt britt. 

Men första intrycket och intrycket man får när man är med honom är att han bara vill vara trevlig. Men sedan, väl på hostelet, börjar min hjärna tyvärr arbeta på högtryck och börjar se allt från en misstänksam vinkel istället. 

Men så måste man ju ta risker också. Det är ju inte så att jag bor tillsammans med honom, han vågar lämna alla värdesaker i lgh, han är liten och tror faktiskt jag skulle kunna ge honom en rak höger om jag (god forbid) skulle behöva. Och om jag inte trivs så är det bara en månads uppsägningstid. 

Det känns dessvärre som en evighet till den tionde. Och ja. jag vill ha en fast punkt som jag kan kalla hem innan jag börjar tänka framåt. Sådan är jag. 

Sverige och allt dess innehåll saknas fruktansvärt. Förvånande då jag aldrig sett mig som hemlängtartypen. 

Små upptäckter som att frukostmuggarna är exakt likadana muggar som hemma i Johanneberg får oväntat stora reaktioner. Svensk musik som nästan alltid hoppades över på ipoden i Sverige går nuförtiden på repeat. De blågula reklamskyltarna som skriker ut Ikea på tunnelbanan gör att hjärtat bultar ett extra slag. 

Nu ska jag knalla mig ut och utforska Hyde Park tänkte jag. Måste även lära mig Londons bussystem, och ja för mig är det extra svårt med tanke på mitt lokalsinne. 

Vem är personerna som besöker min blogg? Hur har dem fått tag i adressen? Jag fattar ingenting.. 

Jag ska ta tillbaka det där med att jag kände mig hemma. Jag känner mig som en flugskit, eller mindre. 

Igår hade jag en sjukt dålig dag. Hade en sådan klump i magen som jag inte har haft sedan jag var liten. Jag undrade vad jag hade gett mig inpå, vem jag var och vad jag gjorde. Mycket gjorde nog att jag pratade med en konstig person som hade ett rum att hyra ut. Det gjorde mig osäker och fick mig att känna mig hur liten som helst. 

Idag har varit en mycket bättre dag! 

Träffade Amandas kompis Evija runt två och tog både fika och lunch med henne och hon löste upp klumpen tills den nästan var obefintlig. Jättetrevlig tjej som jag hoppas på att hålla kontakt med! Blev även medbjuden hem till henne på falukorvsmiddag men kunde inte då jag skulle träffa en landlord. 

Ett av de rum han visade är av intresse och ska då dela med en svensk 20årig tjej från gbg som heter Caroline som flyttar då in samtidigt. The thing is. För tillfället så är det bara ett sovrum. Det är stort och jättefint och han säger att jag har första tjing på det även fast jag inte fattar varför eftersom Caroline var före mig. 

Andra sovrummet ska bli det som vardagsrummet är nu. Och det ligger precis bredvid köket, som är litet, och då ska det bli en säng av en ihopfällbar säng. Jag fattar ingenting egentligen, men bara jag får the master bedroom it's ok. 

Och han är jättetrevlig och säger att bara hans inneboende är glada så är han glad. Han erbjöd sig att hjälpa mig att skaffa jobb och jag ser tydligen ut som en professional secretary och han tyckte det var waste of time för mig att stå i klädbutik. Jaha sa jag och visste inte vad jag skulle säga. 

När han fick reda på att jag har haft hästar och rider började han snacka om sin lord till kompis som hade stall utanför London och sa att vi kunde hälsa på. Det var där jag började undra hur mycket kompisar han har. 

Kan en person som är trevlig och hjälpsam, vara för trevliga och hjälpsamma? Har han baktankar om något?

Ska träffa honom och också få träffa den 20åriga tjejen imorgon och även titta på lgh igen. 

Har även skaffat engelskt kontantkort idag och mitt engelska nummer är:  07531552742 om nu någon har lust att höra av sig till det. 

Har ju fortfarande kvar min andra telefon som fortfarande har det svenska blivande kontantkortet i sig på grund av en rolig histora. 

Nu ska jag sova och läsa om hur man älskar som en porrstjärna. 

Jag saknar er där hemma, mer än vad jag trodde att jag skulle göra.

Mina 8-timmars pass med sömn har reducerats oerhört kraftigt. 

Genom trevligt häng i Lunden hos Thérese och Lina med räkor och champagne och skratt och musik och sedan vidare in till stan och spritluckan för dans och öl gjordes att hemkomsten blev framflyttad allt längre. 

Peter Siepen hälsade oss välkomna personligen. stort wie.

Tillslut så tog jag taxi (!) hem. Det var Lina som insisterade och ja, det är faktiskt dem som planerar mitt liv så. Och jag skällde och blev sur på taxigubben. Och det är en väldigt ovanlighet att jag blir arg och skäller och surar. Fan vad sur jag var och fan vad jag skällde.

Jag somnade, med kläder och allt på, för att sova i en och en halv timme tills pappa, syster och Björn kom och hämta upp mig för vidare förflyttning till Landvetter och framtiden. 

Alla som känner mig vet att jag blir sjuk, bitter och virrig person med oerhört dålig humor när jag inte får mina 8 timmars sömn. Men imorse var det ett undantag för hjärnan dansade samba och salsa och jag var sjukt pepp på allt. Tills planet lyfte och vi bröt igenom molnen som var de mjukaste, fluffigaste dammtussar jag någonsin sett. Efter det sov jag gott tills det var 20 min kvar av resan. 

Men nu när jag sitter på mitt hostel, som by the way är sjuuuuukt mycket fräschare än generator någonsin var. Har som sagt inte sett rummen än då jag väntar på att få checka in och slänga mig på sängen and get a chance to catch up my eight hours.  

För övrigt blir jag antingen sjukt torr eller så får jag sjukt dålig humor när jag inte fått mina timmar. Nu är jag sjukt torr och inte är social för fem öre och killen som sitter bredvid och kollar på Grey's anatomy och skrattar ensam för sig själv tycker nog jag är ett större freak än han. 

Annars är det lugnt och jag känner mig hemma, förutom att jag är rädd att jag inom närmaste framtid kommer bli överkörd då jag tvivlar på att jag någonsin kommer komma ihåg att kolla åt höger när jag går över övergångsställena. 

Hoppas även mitt rum används flitigt där hemma på Tjörn då jag missar ovanligt och once in a liftime visit från Danmark. 

Men känslorna är mixade, lättnad över att inte behöva välja eller irritering över att jag missar det.

Hjärnan har fattat för längesen. När kommer hjärtat efter? 

Nyduschad och med en citron- och olivoljsdoftande aura runt mig som baseras på en gigantisk överdosering av balsam sitter jag för sista (?) gången i lägenheten som har varit i mitt liv de senaste månaderna. 

Försök att packa i sista minuten är ofta min melodi och så även min melodi denna gången. Sista stund med allting, men som vanligt infinner sig inte stressen whatsoever. På gott och ont. 

Packningen går iallafall smidigare än jag trott. Eller ja, det är kläder överallt, och allt i gråskala as usual,  men bra sållat för en gångs skull. 

Snart ska jag träffa Lina och Therese och de har allierat sig och har hemlisar för ikväll.

Om ni vill veta vad vi ska göra så ska vi dricka champagne. Wioo! Fast det ska inte jag veta så jag vet inte det. 

6.45 bordar jag! 

Over and out.