Jag sitter i min nyfixade grymma sittplats i köket där jag kan snylta på Triton o Bombi (tack!!) och knarkar de luxe versionen av earl grey. Uppskattad present från en god vän. 

Bra musik strömmar ut ur min älskade mac's dåliga högtalare och mina mycket värmande stearinljus är tända till max! 

Jag kan prata med de som ska vara mina närmaste på ett helt annat sätt än vad jag har gjort på många många år. Kanske till och med rent av aldrig. Det bästa av allting är att det kommer otvingat.

För övrigt är jag tillbaka i kära Götet. Göteborska, i och för sig aningen förvrängd, har man dock ändå blivit påtvingad vare sig du ville eller inte under vistelsen i Stockholm på grund av Megabite som antagligen vill bli född i Göteborg i sitt nästa liv. 

Om någon säger svensk vampyrfilm så är jag skeptisk. Som fan. 

Men nix, "låt den rätta komma in" var helt klar sevärd. Dock engångsfilm, max tvågångsfilm.

Och efter den här kvällen, kom inte och säg att ni inte är tillsammans. När det är matchade kläder så är det faktiskt seriöst. Om inte mer än seriöst.

Jag måste packa upp det sista, tvätta och packa igen. Inte det roligaste jag vet att ägna mig åt.

Jag har stark lust att rita, men vågar inte riktigt då jag har känslan att det inte kommer bli bra och mitt humör då dras ner långt under det vanliga när det händer.