London calling.

Mina 8-timmars pass med sömn har reducerats oerhört kraftigt. 

Genom trevligt häng i Lunden hos Thérese och Lina med räkor och champagne och skratt och musik och sedan vidare in till stan och spritluckan för dans och öl gjordes att hemkomsten blev framflyttad allt längre. 

Peter Siepen hälsade oss välkomna personligen. stort wie.

Tillslut så tog jag taxi (!) hem. Det var Lina som insisterade och ja, det är faktiskt dem som planerar mitt liv så. Och jag skällde och blev sur på taxigubben. Och det är en väldigt ovanlighet att jag blir arg och skäller och surar. Fan vad sur jag var och fan vad jag skällde.

Jag somnade, med kläder och allt på, för att sova i en och en halv timme tills pappa, syster och Björn kom och hämta upp mig för vidare förflyttning till Landvetter och framtiden. 

Alla som känner mig vet att jag blir sjuk, bitter och virrig person med oerhört dålig humor när jag inte får mina 8 timmars sömn. Men imorse var det ett undantag för hjärnan dansade samba och salsa och jag var sjukt pepp på allt. Tills planet lyfte och vi bröt igenom molnen som var de mjukaste, fluffigaste dammtussar jag någonsin sett. Efter det sov jag gott tills det var 20 min kvar av resan. 

Men nu när jag sitter på mitt hostel, som by the way är sjuuuuukt mycket fräschare än generator någonsin var. Har som sagt inte sett rummen än då jag väntar på att få checka in och slänga mig på sängen and get a chance to catch up my eight hours.  

För övrigt blir jag antingen sjukt torr eller så får jag sjukt dålig humor när jag inte fått mina timmar. Nu är jag sjukt torr och inte är social för fem öre och killen som sitter bredvid och kollar på Grey's anatomy och skrattar ensam för sig själv tycker nog jag är ett större freak än han. 

Annars är det lugnt och jag känner mig hemma, förutom att jag är rädd att jag inom närmaste framtid kommer bli överkörd då jag tvivlar på att jag någonsin kommer komma ihåg att kolla åt höger när jag går över övergångsställena. 

 

Hoppas även mitt rum används flitigt där hemma på Tjörn då jag missar ovanligt och once in a liftime visit från Danmark. 

Men känslorna är mixade, lättnad över att inte behöva välja eller irritering över att jag missar det.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0