Gammalt blir återigen uppnystat, på gränsen till lika nytt som då. 

Gamla sanningar är nya hemligheter. Gamla hemligheter bjuder på nya sanningar. Lika förvånande och skrämmande varje gång. 

Nya insikter på vad som hände och händer raderar gamla insikter. Sämre blir bättre, men märks inte eftersom man lever i livet.

För att vara stark måste man vara svag.

Jag har precis haft, verkligen verkligen en verklig dröm. Det kändes som någon stack en kniv i hjärtat och vred om och vred om tills den drogs ur, för att sedan med en gång stickas in och vridas om igen. 

Drömmars innehåll är till 90% baserat på verkliga livet. Ouch. 

Jag tror att allt har påverkat mig mer än vad jag trodde. Att även om jag trodde att jag arbetat mig igenom det mesta så kommer det alltid finnas spår av det.

Förvånande och skrämmande händelser som förvånande nog fortfarande ger insikt i vem och vad jag är, och även vem jag och vad jag inte är, dyker upp. Det är sådana tillfällen då jag saknar något. Något jag inte kan sätta fingret på, något som ska finnas där som inte finns där. 

Jag måste bearbeta, arbeta och tänka. Jag måste lämna, slappna av och lita. 

Jag vet ju vad jag vill. Varför är jag så orolig, varför är jag snurrig. Varför oroar jag mig när jag vet att jag måste? 

Och min fot gör ont. Fan.

Vad händer? Vad sker? Vad är jag för någonting och var är jag någonstans?

Jag längtar, jag saknar, jag vill.

Jag vill vara bekymmersfri. Jag vill känna att jag gör rätt. Jag vill kunna tror på mig själv och säga att jag är bäst. 

Det bara strular med mina texter och filer och tänkta cv som ska kicka ass. Eller det är inte det att den inte kickar ass för det gör den men formaten är fel och ibland är bilden där och ibland inte. Varför har inte jag blivit född som en teknikexpert?!?

Jag äter clementiner i stora lass och har sällskap av en snarkande yrboll till hund. Känner hur min kropp kommer ha träningsvärk i alla muskler som finns till morgondagen då jag faktiskt tränat. Men jag gillar't för då känner jag mig duktig. 

Jag gick tillbaka till mitt livs dåtid och lantislivet och tog en dag i stallet och utsatte syrrnas tortyrobjekt Cosmos för lite förändring i vardagen. Bättre eller sämre vet jag inte för han kan inte prata bra nog. 

Det regnade och blåste och var mörkt och kallt och underbart. 

Saknaden finns där men efter att ha varit i stallet och runt hästar 375 dagar många många år av mitt liv så tycker jag det är skönt att vara ifrån det hur roligt det än är. 

Det enda jag riktigt riktigt saknar är när allt flyter, allt är perfekt och vi var oövervinneliga. Vilket vi var sista tiden tillsammans. Gosh vad snygga vi var. Eller är eller något åt det hållet. 

Fast nu är nu och då är då.

Nu ska jag sova i ett mysigt rum för en gångs skull! Godnatt. 

Imorgon är det Tiger Lou kom jag på nu! Någon som i sista stund vill gå?! 

(jag vet vad jag skrev om deras nya platta. Jag överdrev en aning.)

Bilder as promised:

Goodnight.

FAN. Jag är så sjukt jävla, otroligt, oerhört besviken på Tgr Lous nya skiva. Vad hände där liksom?!

Fast innan ni tar åt er måste jag lyssna om skivan en eller två gånger till. För jag vill inte tro på mig själv och jag hoppas innerligt att jag har fel!

Jag har rivit ner gardinerna i mitt rum på Tjörn. Igen. Förra gången jag vistades i det här rummet satte jag upp dem. Och nu måste jag alltså göra det igen. Suck. 

En systemkamera är nu även i min ägo! Yeah!

4.55 var bestämmelsen att jag och syrran skulle hämtas upp för vidare transport mot Branäs, de stora skräckinjagande skidbackarna (dock inte så vita än) och huset som triggar nyfikenheten. 

Far, who's in charge, har nu ändrat det till 5.05. 

HAHA. Ofta det schemat kommer hålla. Jag är som min far. En minut är två minuter i våran värld och en kvart är två kvartar. 

Iochförsig så är han ungefär 1 av 20 gånger i tid, och då är han i tid och allt ska gå snabbt, smärtfritt och det hela är lite militärinspirerat. Så man kan tyvärr inte lägga på några minuter på tidsslaget han valt för man vet aldrig när han får fnatt.

Min danska släkt visade sig vara polsk istället. Vem anade att det skulle komma!?! 

Mina skor är på och redan knutna. Förväntan ligger i luften och jag har lyssnat på samma låt i snart...... ett dygn.

Jag ska tillbaka till ön, huset och rummet där de många minnena - dåliga och bra - finns och som har gjort mig till vem jag är. 

Vargtimmen och framåt spenderas i en bil med de som vet vem man är och som vet hur man tänker och känner. För de gårdagar som har varit och utspelats var med dem. 

Även om ingenting är sig likt nuförtiden och även om det känns annorlunda, så är allting likadant - bara det yttre och lite till är förändrat. 

Världen är omvänd. Vad hände? 

Det ouppnåeliga blev krossat, förvrängt och plötsligt väldigt nära den hårda verkligheten. Det efterlämnar många och mycket. Fundersamhet, ensamhet och frågetecken är bara en del av vad som cirkulerar och snurrar. 

Beslut som dessa kan inte göras av en svag person. Besluten togs med ett starkt hjärta, oerhörd självmedvetenhet och otrolig målmedvetenhet - men person i fråga vet inte om det själv. 

Jag kommer aldrig sluta tro. För jag vill.

Hey Lover - Tiger Lou.

Life's good. 

Thérese är oväntat i Stockholm. Officiellt är det för att hon saknar mig, men jag vet nog vad det egentligen är. 

Två deltagare har stuckit till Eskilstuna och tråkar och missar something här hemma. 

Igår hookade vi upp med en av Pontus kollegor och var någonstans i Stockholm. Pontus var garn och jag var nog inte långt efter. Jag hade tokigt roligt iallfall. 

Planerna är att åka hem på måndag och sedan försöka göra något åt mitt liv som livsnjutare. Sedan blir det iväg till Branäs på torsdag natt/fredag morgon och göra vad jag är född till. Snickare!

Nu ska jag försöka få en slö Thérese att sluta prata skrämmande saker och istället baka lussebullar till mig. mums!