Koncentrerat och hoppressat. Mycket aggressioner på lite plats. Det som ska vara, och också är, är underbart. Jag ser det och vet det. Men tankarna trängs undan. 

För att jag inte har det? För att differensen är så enormt stor så det inte ens finns utrymme för den? För att det är fint och det aldrig funkar för mig? För att jag har hjärnspöken och har en tanke? 

Jag har ätit  obegränsat (vilket aldrig är ett bra ord för mig) med kräftor och räkor. 

De andra har druckit vin. Massor med vin. Och ätit några kräftor. Och några räkor. Men mest har de druckit vin.