Varför kan inte världen vara full av sanning och ärlighet? 

Så mycket och så stort som har fyllt vårt liv. Är inte det tillräckligt för att få oss att öppna ögonen? 

Jag vill kunna se - utöver alla fasader och hemligheter som finns. Och som vanligt hade jag högre tankar om allt. 

Pratet som skulle bli av blev inte något. Mycket på grund av instängda känslor och att det faktiskt finns folk som är bättre än mig på att fly. Men tyvärr så försvinner det inte och vi förflyttar det bara framåt tills det blir oundvikligt. 

Inspirationen kom och gjorde att jag försvann i det dunkla och abstrakta under några timmar. Det var skönt och längesen det fungerade. 

And i'm mesmerized. Åt det dåliga hållet, tyvärr. 

Om man vet att det inte har bra konsekvenser - varför gör man alltid det ändå?