Mycket är i luften. Mycket som öronen ska hållas för på. Mycket som sägs på liten grund. 

Mycket som skakar benet på var sin sida. Monstret som rycker i byxbenen och försöker välta, putta och rucka omkull en. 

Eskalering eskaleras och det känns som en enmansshow. Som att vara den som är inne i hjärnan och försöker sortera snabba tankar. 

Det blir svårare än svårt att göra det som känns rätt för tillfället. Mest för att vägen och känslan dit är skuldfylld även om det är en känsla som inte ska tillhöra vägen. 

Nu ska jag försöka packa till Branäs. Tyvärr kommer jag vara orolig längst in på stora dagen. 

Men allt kommer bli bra. Så småningom.